Uppgiften denna gången var att studera en plats som var designad att lära, upplysa eller utbilda. Jag som många andra i min klass valde Universeum. Denna enormt populära utflyktsplats för framför allt föräldrar till nyfikna barn. Så här ser jag på det.
När universeum öppnades var det faktiskt i samband med att en annan upplevelsebaserat lärande forum skulle stängas. I dagsläget minns jag inte exakt vad det hette men låg ovanför Spökhotellet Gasten i Liseberg där jag jobbade under tidigt 2000 tal. Man kunde gå in och få testa på diverse olika experiment men populariteten hade dalat. Delar av det skulle flyttas till universeum. Första gången jag var på Universeum blev jag otroligt förvånd och glad över hur det var utformat. "Nyskapande zoo" var det jag tänkte. Det tycker jag fortfarande men tyvärr inte så innovativt som jag hade hoppats att det skull bli. Jag hade hoppats att det skulle fortsätta att utvecklas. Jag kan se att dom har försökt skapa interaktion som t.ex. luckan där man kan se bins beteenden igenom ett plexiglas och hängbron över ett akvarie. Tyvärr måste jag säga att interaktionen är ytterst begränsad. Bilådan är bra men inget nytt och man går snabbt därifrån utan att egentligen ha lärt sig nått eller fått ett sug att lära sig mer om dom. Det samma gäller plastgrodor som man skall para ihop med olika läten. I mitt tycke ointressant och svårbegripligt då man inte riktigt ser sammanhanget när man står ivägen för folk som vill gå vidare. Hängbron är nog det sämsta då barn och även jag är mer intresserade av att korsa bron än att se på fiskarna. Det bästa är nog regnskogen som är en fantastisk miljö att vara i men ur lärande perspektiv inget vidare. Barn, även vuxna för den delen, lär sig mer genom att titta på Discovery Channel än på Universeum. Det är ett zoo med fantasiska miljöer och fin personal men att ha nån som pratar om hajar som simmar i akvariet bakom dom är inget nytt. Världen har fått tillgång till mer information så om man är intresserad så lyssnar man eller tar reda på det på nätet. Dock skapar det nog inte mer kunskapstörst hos barn som är deras huvud målgrupp, än vilket museum som helst. En digital interaktionsmöjlighet hade kanske varit ett sätt att överbrygga glappet som finns mellan intresse och att aktivt söka mer information själv.
Att börja med inhemsk natur och leda till det mest exotiska är för mig självklart och man kan säga att det är pedagogiskt bra hur mycket man vill. Syftet är dock att spara det bästa till sist. Ur underhållnings syfte sjunger inte stjärnan den mest efterlängtade låten först. Det hade dock kanske varit så att man skapar större intresse för vår närnatur om man hade lagt det sist. Jag skulle vilja kalla det för en klassiskt upplägg på ett zoo i en ovanlig plats.
Att ta mitt egna barn som exempel så spenderade hon mer tid i affären i slutet där hon fick känna på saker och leka med dom än nån annan plats i hela Universeum. Hon gillade hela upplevelsen men utan interaktion eller tidigare genomgång på t.ex en lektion så blir det svårt att förankra kunskap och förståelse. Det är i mitt tycke ett klassisk lärprocess som man har sett på det flesta zoo eller museum alltså inte särskilt lärande. Det betyder dock inte att jag och min familj kommer att låta bli att gå dit flera gånger de närmaste åren. Vi kommer att gå dit. Dock för upplevelsens skull.
Tuesday, December 1, 2009
Tuesday, November 24, 2009
Uppgift 24/11- Ultimata utbildningen
Uppgift 24 november. ultimata utbildningen.
Utifrån dessa perspektiv skulle vi utforma den ultimata utbildningsformen i en egen vald skola. Utan några ekonomiska begränsningar.
Lärare
Student
Miljö
Tid
Källa för lärande
Lärprocess
Struktur/regler
Kunskapskontroll
Kommunikation
Mitt val av utbildning är Artistutbildningar på gymnasienivå men kan nog tillämpas på de flesta gymnasie utbildningar. Först vill jag förklara varför jag valde just denna utbildningen. Något har hänt med dagens ungdom och först trodde jag att jag hade blivit gammal lite tidigare än vad jag trodde. Efter att ha pratat med folk som är betydligt yngre och äldre(25-65*) har jag börjat inse att jag faktiskt har haft rätt. Dagens ungdom är lata. Hårt men sant. Detta är givitvis en generalisering men stämmer på väldigt många i åldern 15-23. Min bror Alexander Vega kallar dom Generation NU. Allting ska hända nu. Det ska vara gratis , inget skall behöva betalas för, inget skall vara jobbigt, inget skall behövas sökas efter, allt skall levereras utan ansträngning. När jag vikarierade på ett gymnasium blev det otroligt tydligt, dock va det senast i måndags som jag fick uppleva det. Jag skulle köpa ett minne till min dator och mitt under det hela stannar expiditen upp och frågar två unga herrar vart dom är på väg. Dom svarar med att dom är på väg hem då dett inte finns nått mer att göra, vänder sig om och går. Det visar sig att dom två herrarna är praktikanter. Expiditen ser allmänt frågande ut och säger att på hans tid frågade man först. Det skilde inte mer än 10 år på dom.
Min tanke är att trotts att vi lever i en tid då förväntas mycket av oss så tar vi med oss känslan at vi måste hjälpa varandra så mycket som det bara går. Effekten på unga är då att dom får mer hjälp och lösare tyglar än vad dom behöver. Förväntningarna på dom måste inte öka utan preciseras och upprätthållas. Inga fler ursäkter. Vi är så rädda att komma med krav på folk som mår dåligt men tyvärr är det så att man mår väldigt dåligt i tonåren. Alla gör det.
Miljön i skolan idag är bra. Det skulle säkert gå att förbättras men i mitt tycke onödigt. Det är viktigt att man vänjer sig vid brus när man lär sig så att man kan hatera det när man väl börjar jobba eller plugga på högre nivå. Denna skall givitvis vara rimlig. Man behöver inte stå utanför klass rummet med en slagborr.
Tiden bör vara begrännsad till och anpassad efter vad man gör. Danslektioner bör vara längre än individuellsång t.ex. Man skall dock ha i åtanke individens fysiska och mentala förutsättningar. Det man missar p.g.a en oförutsedd händelse skall kunna tas igen på en överänskommen tid.
Man bör ha flera och olika lärare under årens gång. Detta för att minska risken av att man som lärare och elev blir för bekväma med varandra. Lika viktigt är att alla lärare är överens om hur målen skall nås och vilka prioriteringar som skall göras. Någon slags mentor skall dock utses så att man har någon som kan agera bollplank under hela skolgången.
Man skall ha tillgång till så många olika källor som möjligt och eleven förväntas söka upp dessa själv. All material skall inte kunna helt enkelt ges av läraren till eleven. Att eleven bedöms utefter vilket mångfald den lyckas hitta och anamma sig. Man skall inte få lika bra betyg efter den femte redovisningen om hip-hopens historia oavsett hur bra den är.
Kunskaps kontroll , prov eller tester måste finnas med där eleven och läraren faktiskt kan få en uppfattning om hur eleven ligger till. Dessa bör anpassas utefter vilket ämne. Det bör återinföras i dans , sång och teater. Dom som påstår att det inte går lurar sig själva. Det går och är nödvändigt. Folk knyter alldeles för mycket känslor till yrket och vågar helt enkelt inte göra folk ledsna. Folk blir lika ledsna över ett matte prov. Det ena ämnet är inte viktigare än det andra. Uppsjungningar, dansprov och teaterprov finns det redan tydliga exempel på. Dom skall bara tillämpas vilket i dagsläget inte görs.
Kommunikation är oerhört viktigt där emot bör eleven ha väldigt lite påverkan på själva lektionens utformning. Lektionen bör ha anpassats så att individuella behov tillgodoses utanför gemensam lektion. Individuella projekt där man får utlopp för egen kreativitet. Man kan inte begära att en 15-åring kan veta vad den behöver kunna för att klara sig i fortsatt utbildning eller arbete. Det är skolans jobb. Om eleven inte gillar formen så kanske denne inte passar i yrket.
Strukturen bör efterlikna den yrkeskategori man försöker utbilda i. Förväntningarna på eleven bör även ligga på en sådan nivå att man inte blir rädd för att söka vidare efter skolan utan snarare känner sig beredd och motiverad inför dom utmaningar som kommer.
Till sist eleven. Ansvaret bör ligga till störst del på eleven. Gymnasiet är en frivillig skola. Åtminstone i teorin. Argumentet "dom är ju faktiskt inte vuxna" gör att lärarna skjuter eleverna i foten. Dagens studenter blir dock bekräftade i sin upppfattning av att världen är till för att tillgodose dom med det dom behöver tack vare den ekonomiska situation vi har i världen idag. Företagare tar hellre in en 19-åring än en 40-åring då den är betydligt billigare. När situationen vänder är jag rädd att dom inte längre kommer vara alls lika eftertraktade och där med glömmas bort. Att detta kommer i samma stund som väldigt många kommer gå i pension gör att dom kommer behöva ta igen väldigt mycket för att klara framtidens utmaningar. Därför måste elever redan från tidig ålder lära sig ansvarstagande ålder för att överhuvudtaget klara sig.
Det blev en hel del och kunde blivet mycket längre. Det mesta har bara fått en ytlig beskrivning trots att mycket mer skulle behövts sägas. Kontenta är det här : en ansvarskänsla måste byggas upp hand i hand med att elevens individuella behöv möts. En skola för för alla är i mitt tycke en skola för ingen.
Utifrån dessa perspektiv skulle vi utforma den ultimata utbildningsformen i en egen vald skola. Utan några ekonomiska begränsningar.
Lärare
Student
Miljö
Tid
Källa för lärande
Lärprocess
Struktur/regler
Kunskapskontroll
Kommunikation
Mitt val av utbildning är Artistutbildningar på gymnasienivå men kan nog tillämpas på de flesta gymnasie utbildningar. Först vill jag förklara varför jag valde just denna utbildningen. Något har hänt med dagens ungdom och först trodde jag att jag hade blivit gammal lite tidigare än vad jag trodde. Efter att ha pratat med folk som är betydligt yngre och äldre(25-65*) har jag börjat inse att jag faktiskt har haft rätt. Dagens ungdom är lata. Hårt men sant. Detta är givitvis en generalisering men stämmer på väldigt många i åldern 15-23. Min bror Alexander Vega kallar dom Generation NU. Allting ska hända nu. Det ska vara gratis , inget skall behöva betalas för, inget skall vara jobbigt, inget skall behövas sökas efter, allt skall levereras utan ansträngning. När jag vikarierade på ett gymnasium blev det otroligt tydligt, dock va det senast i måndags som jag fick uppleva det. Jag skulle köpa ett minne till min dator och mitt under det hela stannar expiditen upp och frågar två unga herrar vart dom är på väg. Dom svarar med att dom är på väg hem då dett inte finns nått mer att göra, vänder sig om och går. Det visar sig att dom två herrarna är praktikanter. Expiditen ser allmänt frågande ut och säger att på hans tid frågade man först. Det skilde inte mer än 10 år på dom.
Min tanke är att trotts att vi lever i en tid då förväntas mycket av oss så tar vi med oss känslan at vi måste hjälpa varandra så mycket som det bara går. Effekten på unga är då att dom får mer hjälp och lösare tyglar än vad dom behöver. Förväntningarna på dom måste inte öka utan preciseras och upprätthållas. Inga fler ursäkter. Vi är så rädda att komma med krav på folk som mår dåligt men tyvärr är det så att man mår väldigt dåligt i tonåren. Alla gör det.
Miljön i skolan idag är bra. Det skulle säkert gå att förbättras men i mitt tycke onödigt. Det är viktigt att man vänjer sig vid brus när man lär sig så att man kan hatera det när man väl börjar jobba eller plugga på högre nivå. Denna skall givitvis vara rimlig. Man behöver inte stå utanför klass rummet med en slagborr.
Tiden bör vara begrännsad till och anpassad efter vad man gör. Danslektioner bör vara längre än individuellsång t.ex. Man skall dock ha i åtanke individens fysiska och mentala förutsättningar. Det man missar p.g.a en oförutsedd händelse skall kunna tas igen på en överänskommen tid.
Man bör ha flera och olika lärare under årens gång. Detta för att minska risken av att man som lärare och elev blir för bekväma med varandra. Lika viktigt är att alla lärare är överens om hur målen skall nås och vilka prioriteringar som skall göras. Någon slags mentor skall dock utses så att man har någon som kan agera bollplank under hela skolgången.
Man skall ha tillgång till så många olika källor som möjligt och eleven förväntas söka upp dessa själv. All material skall inte kunna helt enkelt ges av läraren till eleven. Att eleven bedöms utefter vilket mångfald den lyckas hitta och anamma sig. Man skall inte få lika bra betyg efter den femte redovisningen om hip-hopens historia oavsett hur bra den är.
Kunskaps kontroll , prov eller tester måste finnas med där eleven och läraren faktiskt kan få en uppfattning om hur eleven ligger till. Dessa bör anpassas utefter vilket ämne. Det bör återinföras i dans , sång och teater. Dom som påstår att det inte går lurar sig själva. Det går och är nödvändigt. Folk knyter alldeles för mycket känslor till yrket och vågar helt enkelt inte göra folk ledsna. Folk blir lika ledsna över ett matte prov. Det ena ämnet är inte viktigare än det andra. Uppsjungningar, dansprov och teaterprov finns det redan tydliga exempel på. Dom skall bara tillämpas vilket i dagsläget inte görs.
Kommunikation är oerhört viktigt där emot bör eleven ha väldigt lite påverkan på själva lektionens utformning. Lektionen bör ha anpassats så att individuella behov tillgodoses utanför gemensam lektion. Individuella projekt där man får utlopp för egen kreativitet. Man kan inte begära att en 15-åring kan veta vad den behöver kunna för att klara sig i fortsatt utbildning eller arbete. Det är skolans jobb. Om eleven inte gillar formen så kanske denne inte passar i yrket.
Strukturen bör efterlikna den yrkeskategori man försöker utbilda i. Förväntningarna på eleven bör även ligga på en sådan nivå att man inte blir rädd för att söka vidare efter skolan utan snarare känner sig beredd och motiverad inför dom utmaningar som kommer.
Till sist eleven. Ansvaret bör ligga till störst del på eleven. Gymnasiet är en frivillig skola. Åtminstone i teorin. Argumentet "dom är ju faktiskt inte vuxna" gör att lärarna skjuter eleverna i foten. Dagens studenter blir dock bekräftade i sin upppfattning av att världen är till för att tillgodose dom med det dom behöver tack vare den ekonomiska situation vi har i världen idag. Företagare tar hellre in en 19-åring än en 40-åring då den är betydligt billigare. När situationen vänder är jag rädd att dom inte längre kommer vara alls lika eftertraktade och där med glömmas bort. Att detta kommer i samma stund som väldigt många kommer gå i pension gör att dom kommer behöva ta igen väldigt mycket för att klara framtidens utmaningar. Därför måste elever redan från tidig ålder lära sig ansvarstagande ålder för att överhuvudtaget klara sig.
Det blev en hel del och kunde blivet mycket längre. Det mesta har bara fått en ytlig beskrivning trots att mycket mer skulle behövts sägas. Kontenta är det här : en ansvarskänsla måste byggas upp hand i hand med att elevens individuella behöv möts. En skola för för alla är i mitt tycke en skola för ingen.
Friday, November 6, 2009
Fall of the Geek?
För ett tag sedan hörde jag en person säga så här om datorernas lättanvändning. "Alla borde lära sig att kunna grunderna i programmering och datorerna borde inte konfigureras med lätt användning som huvudsyfte". Detta är inget exakt citat men snarare vad han ville förmedla. Hela poängen var att han ville att alla skulle förstå och uppskatta svårigheten med det hela. Jag måste säga att jag faktiskt blev rätt så iriterad över det när han väl sa det för jag ansåg att han hade missat sin roll som programmerare helt. Inte förrän jag skulle hålla i dansklasser för ungdommar insåg jag hur han egentligen kände även om han inte kunde utrycka det.
När folk inte reskekterar hur länge och hårt man jobbat för att bli bra på något blir man lätt frustrerad och det leder snabbare änvad man tror till bitterhet. Länge under 80-talet var det så att geeken fixade allt men tönten eller the bad boy fick tjejen. Geekarna växte upp med detta och egentligen inte förän på bara dom sista åren som geeken har blivit cool. Snarare vuxit upp och fått sig en makt status. Vad måste sägas är att vissa av dom nu tar ut den frustration och bitterhet. Långtifrån alla, men en svag tendens finns där. Det är dock ingen ny tendens. När något slutar vara enbart konst, blir kommersiellt eller många börjar göra det så uppstår en irritation hos föregående generation. Detta är naturligt men orsaken varför programmering har blivit ett massyrke, snarare än en spetskompetens hos några få, är ett enormt ökat behöv och ett lika enormt prisfall av produkterna. Detta gör att fler utbildar sig till programmerare med mer och lättare hjälpmedel än föregående kull. Trots att många hävdar att programvara i stort sett bara är till företag och stora organisationer med förenklade versioner som kommer till oss vanliga, så är det ju faktiskt så att slutkunden är till slut en person som du och jag. Att tanken att pengar tjänas bara mellan storföretag och små kunder något som bara är en lite del av vinsten och värderas därefter har länge förbryllat mig. Med tanke på att folk nu har betydligt fler valmöjligheter så bör nog även stor företagen se upp med att förarga folk.
Tillbaks till Geeken så finns en liten parallell där. Vi respekterar Geeken. Idag mer än någonsin. Dom löser våra problem på ett sätt som är mer likt magi än verkligt arbete. Dom hyllas för detta men förväntas också alltid lyckas. Tveeggat svärd. Oftast till deras deras fördel. Mitt råd är att acceptera den rollen och njut av den. För som dansare vet jag att det snart kan försvinna. Respekten för en smal kompetens. Att man bara förväntas jobba. Förväntas fortsätta skapa magi. Samtidigt, om alla börjar lära sig dans och alla gör musik hemma och alla gör digispel i källaren så kanske man ska ta det som en komplimang att dom eftersträvar att göra det man själv gör med lätthet(relativ lätthet). Att det har blivit lättare att skapa digispel syns klart och tydligt i den så kallade indie genren och mer om det bli det nästa gång.
När folk inte reskekterar hur länge och hårt man jobbat för att bli bra på något blir man lätt frustrerad och det leder snabbare änvad man tror till bitterhet. Länge under 80-talet var det så att geeken fixade allt men tönten eller the bad boy fick tjejen. Geekarna växte upp med detta och egentligen inte förän på bara dom sista åren som geeken har blivit cool. Snarare vuxit upp och fått sig en makt status. Vad måste sägas är att vissa av dom nu tar ut den frustration och bitterhet. Långtifrån alla, men en svag tendens finns där. Det är dock ingen ny tendens. När något slutar vara enbart konst, blir kommersiellt eller många börjar göra det så uppstår en irritation hos föregående generation. Detta är naturligt men orsaken varför programmering har blivit ett massyrke, snarare än en spetskompetens hos några få, är ett enormt ökat behöv och ett lika enormt prisfall av produkterna. Detta gör att fler utbildar sig till programmerare med mer och lättare hjälpmedel än föregående kull. Trots att många hävdar att programvara i stort sett bara är till företag och stora organisationer med förenklade versioner som kommer till oss vanliga, så är det ju faktiskt så att slutkunden är till slut en person som du och jag. Att tanken att pengar tjänas bara mellan storföretag och små kunder något som bara är en lite del av vinsten och värderas därefter har länge förbryllat mig. Med tanke på att folk nu har betydligt fler valmöjligheter så bör nog även stor företagen se upp med att förarga folk.
Tillbaks till Geeken så finns en liten parallell där. Vi respekterar Geeken. Idag mer än någonsin. Dom löser våra problem på ett sätt som är mer likt magi än verkligt arbete. Dom hyllas för detta men förväntas också alltid lyckas. Tveeggat svärd. Oftast till deras deras fördel. Mitt råd är att acceptera den rollen och njut av den. För som dansare vet jag att det snart kan försvinna. Respekten för en smal kompetens. Att man bara förväntas jobba. Förväntas fortsätta skapa magi. Samtidigt, om alla börjar lära sig dans och alla gör musik hemma och alla gör digispel i källaren så kanske man ska ta det som en komplimang att dom eftersträvar att göra det man själv gör med lätthet(relativ lätthet). Att det har blivit lättare att skapa digispel syns klart och tydligt i den så kallade indie genren och mer om det bli det nästa gång.
Thursday, October 22, 2009
Blogguppgift 22/10: utvärdering
Vi har fått i uppgift i skolan att blogga våran utvärdering så här är den.
Tre saker som jag har lärt mig som jag känner att jag kommer ha stort behov av i min framtida roll som spelutvecklare. Dessa är skrivna utan någon rangordning.
Att släppa in andra människors åsikter: Eftersom en av mina starkaste sidor är att argumentera, både för mig själv och andras del, så är det väldigt lätt för mig att köra över andras idéer och åsikter. Detta är något jag måste bli bättre på. Alltså att släppa in andra. Olika syn sätt stärker bara ett projekt.
Brainstorming: Både hur man gör och användnings området har förändrats och förstärkts. Detta är något jag kommer att använda mig mycket av.
Google Docs: För alla som inte känner till detta i mitt tycke fantastiska verktyg så uppmanar jag er att göra det snarast. Om man jobbar inom projekt eller inte så är utveckling som Google gör något som underlättar mitt arbete otroligt mycket.
Tre saker som jag har lärt mig som jag känner att jag kommer ha stort behov av i min framtida roll som spelutvecklare. Dessa är skrivna utan någon rangordning.
Att släppa in andra människors åsikter: Eftersom en av mina starkaste sidor är att argumentera, både för mig själv och andras del, så är det väldigt lätt för mig att köra över andras idéer och åsikter. Detta är något jag måste bli bättre på. Alltså att släppa in andra. Olika syn sätt stärker bara ett projekt.
Brainstorming: Både hur man gör och användnings området har förändrats och förstärkts. Detta är något jag kommer att använda mig mycket av.
Google Docs: För alla som inte känner till detta i mitt tycke fantastiska verktyg så uppmanar jag er att göra det snarast. Om man jobbar inom projekt eller inte så är utveckling som Google gör något som underlättar mitt arbete otroligt mycket.
Monday, October 5, 2009
Project Natal
När jag först hörde talas om Project Natal visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Jag fick det beskrivet så här "En kamera som läser av din kropp och du använder den för att styra en avatar på skärmen".
Precis som alla andra gamers som får den här beskrivningen tänker man i första hand på Eye Toy, Ps 2 försök till att utvidga sin kontroll möjligheter, men någon succé blev det inte. Mestadels för att man inte hade något som helst behov av en sådan kontrollmekanism. Andra gången fick jag den beskriven så här: "Som kontrollen i Minority Report fast utan handske" ( ännu viktigare ingen Tom Cruise). Av dom två beskrivningarna är den sista beskrivningen mer korrekt. Det finns även en röst avläsnings funktion som kan hålla isär flera röster samtidigt. När jag väl fick se på nätet vad det handlade om tappade jag hackan och jag tänkte "äntligen har det hänt". Nånting nytt. Nånting 2000. Nånting vi borde haft för flera år sedan.
Som jag tidigare nämnt så kommer en ny konsol ungefär vart femte år. Alltså borde Microsoft och Nintendo komma med en ny i år och Sony nästa år. Det kommer givetvis inte att hända och det beror inte på den rådande krisen utan istället att det finns ingen teknisk framsprång för att lägga grund för en ny generation. Det som är bra med det är att saker som tidigare har förbisetts blir nu intressanta som till exempel user interface, hur vi interagerar med våra tekniska prylar.
Gaming keyborden blir mindre och handkontrollen mer komplex men det finns en naturlig gräns för hur många knappar man klarar av både för bekvämlighetens och användbarhetens skull. Komplexa kontroller begränsar antalet användare som kan och vill lära sig använda dom. Här kommer Natal in. Äntligen kan vi öppna gamingmarknaden för alla andra som inte spelar digi-spel ,äldre , yngre och kvinnor enbart genom att göra kroppen och rösten till din kontroller. Det jag nu hoppas på är att helt nya spelgenerar dyker upp och att man inte försöker anpassa styrsystemet till spelen utan tvärtom. För det måste man då bortse från core-gamers behov och våga sig på lite nyskapande. Bara för att det kommer en nya former av spel betyder inte att nuvarande spelkontroller måste försvinna.
Natal kan innebära en revolution som gör vårt stilla sittande spellivstil mer rörlig och interaktiv på riktigt. Det kan göra den mer acceptabel bland alla kategorier av människor då alla spelar. Detta kan dock innebära att geekens era både förstärks och försvagas på samma gång. Det ska jag ta upp nästa gång.
http://www.projectnatal.se/
Precis som alla andra gamers som får den här beskrivningen tänker man i första hand på Eye Toy, Ps 2 försök till att utvidga sin kontroll möjligheter, men någon succé blev det inte. Mestadels för att man inte hade något som helst behov av en sådan kontrollmekanism. Andra gången fick jag den beskriven så här: "Som kontrollen i Minority Report fast utan handske" ( ännu viktigare ingen Tom Cruise). Av dom två beskrivningarna är den sista beskrivningen mer korrekt. Det finns även en röst avläsnings funktion som kan hålla isär flera röster samtidigt. När jag väl fick se på nätet vad det handlade om tappade jag hackan och jag tänkte "äntligen har det hänt". Nånting nytt. Nånting 2000. Nånting vi borde haft för flera år sedan.
Som jag tidigare nämnt så kommer en ny konsol ungefär vart femte år. Alltså borde Microsoft och Nintendo komma med en ny i år och Sony nästa år. Det kommer givetvis inte att hända och det beror inte på den rådande krisen utan istället att det finns ingen teknisk framsprång för att lägga grund för en ny generation. Det som är bra med det är att saker som tidigare har förbisetts blir nu intressanta som till exempel user interface, hur vi interagerar med våra tekniska prylar.
Gaming keyborden blir mindre och handkontrollen mer komplex men det finns en naturlig gräns för hur många knappar man klarar av både för bekvämlighetens och användbarhetens skull. Komplexa kontroller begränsar antalet användare som kan och vill lära sig använda dom. Här kommer Natal in. Äntligen kan vi öppna gamingmarknaden för alla andra som inte spelar digi-spel ,äldre , yngre och kvinnor enbart genom att göra kroppen och rösten till din kontroller. Det jag nu hoppas på är att helt nya spelgenerar dyker upp och att man inte försöker anpassa styrsystemet till spelen utan tvärtom. För det måste man då bortse från core-gamers behov och våga sig på lite nyskapande. Bara för att det kommer en nya former av spel betyder inte att nuvarande spelkontroller måste försvinna.
Natal kan innebära en revolution som gör vårt stilla sittande spellivstil mer rörlig och interaktiv på riktigt. Det kan göra den mer acceptabel bland alla kategorier av människor då alla spelar. Detta kan dock innebära att geekens era både förstärks och försvagas på samma gång. Det ska jag ta upp nästa gång.
http://www.projectnatal.se/
Wednesday, September 23, 2009
Blogguppgift 24/9: Sago kortspel
Vi har fått i uppgift att skapa ett kort spel baserat på eller inspirerat av en saga eller berättelse. Jag valde att använda mig av Färjkarlen. Mannen man betalar för att korsa floden i dödsriket. Berättelsen man mest känner till härstammar från grekisk mytologi men den finns i olika tappningar. Här är mitt spel:
FÄRJKARLEN
I FÄRJKARLEN MÅSTE MAN TA SIG ÖVER FLODEN STYX I FÖR ATT TA SIG UR DÖDSRIKET MEN STYX HAR MÅNGA FÖRGRENINGAR. 5 FÖRGRENINGAR. DET GÄLLER ATT TAS SIG ÖVER INNAN NÅGON ANNAN GÖR DET FÖR DÅ BLIR DOM KVAR I DÖDSRIKET FÖR EVIGT. MAN BETALAR FÄRJKARLEN MED TVÅ LIKADANA "MYNT", TVÅ KORT AV SAMMA VALÖR. DELA UT ETT KORT TILL VARJE SPELARE . DEN SOM FÅR HÖGST ÄR GIVAREN. I SPELETS BÖRJAN DELAS FEM KORT UT TILL VAR SPELARE AV GIVAREN. FÖR ATT BETALA FÄRJKARLEN MÅSTE MAN HA TVÅ LIKADANA "MYNT" ELLER ETT PAR. DESSA FÅR MAN AV SINA MOTSPELARE SOM I TUR OCH ORDNING GER ETT KORT TILL SPELAREN SOM SITTER TILL VÄNSTER. FLODEN STYX ÄR EN DÖDENS FLOD OCH EFTER VARJE OMGÅNG BYTER FLODEN RIKTNING OCH DET GÖR ÄVEN SPELET. EFTER VARJE FÄRDIG OMGÅNG BYTER RIKTNINGEN PÅ SPELET, OM MAN GAV ÅT VÄNSTER SIST SÅ GER MAN ÅT HÖGER NÄSTA GÅNG DET ÄR ENS TUR. MAN FÅR NYA KORT FRÅN HÖGEN I MITTEN. RÅKAR MAN FÅ ETT FÄRJKARLS KORT MÅSTE MAN GE UPP TVÅ AV SINA MYNT DÄREFTER BLANDAS DOM NER I HÖGEN IGEN. NÄR MAN FÅTT IHOP FEM PAR HAR MAN RÅD ATT KÖPA SIG ÖVER FLODEN STYX OCH HAR VUNNIT.
TVÅ AV VARJE KORT = TVÅ MYNT
X ANTAL OLIKA MYNT
FÄRJKARLS KORT
FÄRJKARLEN
I FÄRJKARLEN MÅSTE MAN TA SIG ÖVER FLODEN STYX I FÖR ATT TA SIG UR DÖDSRIKET MEN STYX HAR MÅNGA FÖRGRENINGAR. 5 FÖRGRENINGAR. DET GÄLLER ATT TAS SIG ÖVER INNAN NÅGON ANNAN GÖR DET FÖR DÅ BLIR DOM KVAR I DÖDSRIKET FÖR EVIGT. MAN BETALAR FÄRJKARLEN MED TVÅ LIKADANA "MYNT", TVÅ KORT AV SAMMA VALÖR. DELA UT ETT KORT TILL VARJE SPELARE . DEN SOM FÅR HÖGST ÄR GIVAREN. I SPELETS BÖRJAN DELAS FEM KORT UT TILL VAR SPELARE AV GIVAREN. FÖR ATT BETALA FÄRJKARLEN MÅSTE MAN HA TVÅ LIKADANA "MYNT" ELLER ETT PAR. DESSA FÅR MAN AV SINA MOTSPELARE SOM I TUR OCH ORDNING GER ETT KORT TILL SPELAREN SOM SITTER TILL VÄNSTER. FLODEN STYX ÄR EN DÖDENS FLOD OCH EFTER VARJE OMGÅNG BYTER FLODEN RIKTNING OCH DET GÖR ÄVEN SPELET. EFTER VARJE FÄRDIG OMGÅNG BYTER RIKTNINGEN PÅ SPELET, OM MAN GAV ÅT VÄNSTER SIST SÅ GER MAN ÅT HÖGER NÄSTA GÅNG DET ÄR ENS TUR. MAN FÅR NYA KORT FRÅN HÖGEN I MITTEN. RÅKAR MAN FÅ ETT FÄRJKARLS KORT MÅSTE MAN GE UPP TVÅ AV SINA MYNT DÄREFTER BLANDAS DOM NER I HÖGEN IGEN. NÄR MAN FÅTT IHOP FEM PAR HAR MAN RÅD ATT KÖPA SIG ÖVER FLODEN STYX OCH HAR VUNNIT.
TVÅ AV VARJE KORT = TVÅ MYNT
X ANTAL OLIKA MYNT
FÄRJKARLS KORT
Tuesday, September 15, 2009
HAR DET HÄNGT SIG I DIGITALSPELS VÄRLDEN?
Man kanske är äldre än målgruppen för dagens underhållning? Musiken låter mer och mer meningslös, tv-serier om snygga ungdomar som har eller inte har sex rör en inte alls och folk använder slang ord och teknik man inte förstår sig på. Eller är det något annat som är boven? Så gammal är jag ju inte. Kan det vara så att saker är aningen mer ytligt just nu? Här är min teori.
Efter en teknik utveckling sällan om någonsin skådad utanför ett värld-krigs scenario som skedde under 90-talet så har det satt sina spår ända fram tills nu. Jakten på att vara snyggare, snabbare och mindre eftersträvas fortfarande och i mitt tycke till förlust av innehåll. Man kan ta ett flertal exempel som iphones hundratusentals apps och det bristande story flödet i ett story drivet spel. Det börja dock märkas även på den mest fanatiska spelare att det planar ut. Vi kan inte längre påstå att saker är så otroligt mycket snyggare eller bättre inom digi-spel år för år. Man är fortfarande uppslukad men inte lika länge eller lika hängivet förälskad i något spel som man var för kanske bara för fem år sedan. Kanske är det så för att det känns aningen platt, innehålls fattigt och avsaknad av både självdistans och allvar i själva spel produktionen och efteråt. Dom som länge har kämpat för något som tagits oseriöst av resterande industrier har nu fått upprättelse genom stora ekominska vinster. Med upprättelse medföljer oftare överlägsenhet än ödmjukhet. I mitt tycke märks det tydligt i att spel inte längre känns gjorda för mig som spelare utan till mig som konsument. En konsument vars åsikt inte har med skapandet att göra och aldrig tas upp som argument för att förbättra spelet. Eller på ett annat sätt, jag blir tillsagd av dom som skapar spelen "det här tycker du är bra". Enligt legend sa Ford att "du får vilken färg på bilen du vill, så länge du vill ha svart". Och så gick det som det gick.
Med den nya tekniken som finns och fortsätter att komma så har det dock gett upphov till en möjlighet att skapa som aldrig tidigare funnits. Musik industrin är ett bra exempel. Man behöver inte längre kunna det minsta om musik för att använda ett program för att göra en låt. Med hjälp av internet så kan man få ut det. På gott och ont. Det ger dock möjligheten att skapa och visa upp på en aldrig tidigare sedd skala. Detsamma gäller spel. Stora digi-spel bolag kan jämföras vid Hollywood och indie eller retro-spel kan jämföras vid, ja, indie filmer. Nått att hålla utkik på. Något vissa speltillverkare också verkar börja förstå.
Med undantag för kanske wii-mote har det inte hänt mycket från den förra generationens konsoler( en av dom är ju faktiskt fortfarande till salu). Däremot så har nog Nintendo oavsiktligt satt igång den process som jag längtat efter. En innovation som kommer förändra hur vi spelar och öppna möjligheten för fler personer att kunna uppslukas av spel. Marknader som kvinnor, yngre barn och äldre här förbisetts av digi-spels världen totalt. Vad är då kvar? Killar mellan 15 och 35. En grupp! Man undrar ibland om dom inte vill ha pengar. Handkontrollen är ju ett enormt hinder. Jag har växt upp med en och kan använda den i sömnen men en oinitierad har inte en chans att komma in. Därför blev jag rörd, på allvar, när jag första gången såg om Project Natal. Det skall jag prata om nästa gång.
Innan jag avslutar måste jag dock nämna ett spel som jag blev kär i. Folk försöker oftare överträffa varandra när det gäller länkar, än att faktiskt hitta något med innehåll, men det här spelet är i min mening konst.
http://www.alchemiagame.com/
J
Efter en teknik utveckling sällan om någonsin skådad utanför ett värld-krigs scenario som skedde under 90-talet så har det satt sina spår ända fram tills nu. Jakten på att vara snyggare, snabbare och mindre eftersträvas fortfarande och i mitt tycke till förlust av innehåll. Man kan ta ett flertal exempel som iphones hundratusentals apps och det bristande story flödet i ett story drivet spel. Det börja dock märkas även på den mest fanatiska spelare att det planar ut. Vi kan inte längre påstå att saker är så otroligt mycket snyggare eller bättre inom digi-spel år för år. Man är fortfarande uppslukad men inte lika länge eller lika hängivet förälskad i något spel som man var för kanske bara för fem år sedan. Kanske är det så för att det känns aningen platt, innehålls fattigt och avsaknad av både självdistans och allvar i själva spel produktionen och efteråt. Dom som länge har kämpat för något som tagits oseriöst av resterande industrier har nu fått upprättelse genom stora ekominska vinster. Med upprättelse medföljer oftare överlägsenhet än ödmjukhet. I mitt tycke märks det tydligt i att spel inte längre känns gjorda för mig som spelare utan till mig som konsument. En konsument vars åsikt inte har med skapandet att göra och aldrig tas upp som argument för att förbättra spelet. Eller på ett annat sätt, jag blir tillsagd av dom som skapar spelen "det här tycker du är bra". Enligt legend sa Ford att "du får vilken färg på bilen du vill, så länge du vill ha svart". Och så gick det som det gick.
Med den nya tekniken som finns och fortsätter att komma så har det dock gett upphov till en möjlighet att skapa som aldrig tidigare funnits. Musik industrin är ett bra exempel. Man behöver inte längre kunna det minsta om musik för att använda ett program för att göra en låt. Med hjälp av internet så kan man få ut det. På gott och ont. Det ger dock möjligheten att skapa och visa upp på en aldrig tidigare sedd skala. Detsamma gäller spel. Stora digi-spel bolag kan jämföras vid Hollywood och indie eller retro-spel kan jämföras vid, ja, indie filmer. Nått att hålla utkik på. Något vissa speltillverkare också verkar börja förstå.
Med undantag för kanske wii-mote har det inte hänt mycket från den förra generationens konsoler( en av dom är ju faktiskt fortfarande till salu). Däremot så har nog Nintendo oavsiktligt satt igång den process som jag längtat efter. En innovation som kommer förändra hur vi spelar och öppna möjligheten för fler personer att kunna uppslukas av spel. Marknader som kvinnor, yngre barn och äldre här förbisetts av digi-spels världen totalt. Vad är då kvar? Killar mellan 15 och 35. En grupp! Man undrar ibland om dom inte vill ha pengar. Handkontrollen är ju ett enormt hinder. Jag har växt upp med en och kan använda den i sömnen men en oinitierad har inte en chans att komma in. Därför blev jag rörd, på allvar, när jag första gången såg om Project Natal. Det skall jag prata om nästa gång.
Innan jag avslutar måste jag dock nämna ett spel som jag blev kär i. Folk försöker oftare överträffa varandra när det gäller länkar, än att faktiskt hitta något med innehåll, men det här spelet är i min mening konst.
http://www.alchemiagame.com/
J
Tuesday, September 8, 2009
The Big Three
Xbox 360, PS 3 eller Wii? En lätt fråga. Samtidigt inte så lätt.
Vi lever i en intressant tid. Ekomonimsk världs kris, Obama är USAs president och klimatet är en fråga som alla anser nu vara relevant inte bara miljöpartiet.
Tider som dessa tvingar ofta fram spännande lösningar och sållar bort där det finns överflöd (som till exempel bil industrin). I spel industrin, den digitala i alla fall, befinner sig i ett läge som andra men till skillnad från de flesta andra så är den väldigt ung. Ung och anpassningsbar. Dessutom har det aldrig funnits tre konsoler samtidigt på marknaden som kämpar så jämnt om kunderna.
Så vilken är bäst? Beror på vem du frågar. Svaret beror på vad för typ av gamer du är. I Sverige när man tittar i media så måste jag säg att objektiviteten saknas. Ps 3 framställs ofta mycket bättre än den är och 360 blir synonymt med Microsoft och därmed något ondskefullt. Kanske inte ondskefullt. Wii är något gulligt och innovativt som hela familjen kan spela. Så vilka är för- och nackdelarna?
Wii visade något som ingen var säker på genom sin wii-mote. Tog världen med storm och blev den mest sålda konsolen från första början. Något ingen trodde kunde ske innan dom kom ut , inte ens Nintendo. Från början skulle dom bara satsa på familje underhållning. I mitt tycke har dom lyckats över förväntan. Sålt in sig till alla delar av familjen, framför allt kvinnor med sin wii fit.
Tyvärr är den hopplöst efter i sin grafik och med priserna så jämna så så är det en klar nackdel. Att det inte finns så mycket spel eller variation i spelen är en till. För dom som vill ha kul tillsammans eller själva eller spela gamla spel från för är detta konsolen för dig.
Ps3 hade en enorm fördel i att komma efter den otroliga succé som Ps 1 och Ps 2 lyckades bli. Jag tror endast Amigan kan slå Ps 2 i långvarighet. Det är tyvärr också deras största nackdel. Man kan inte ha två konsoler samtidigt i samma marknad. (se Time Cop ) Dom konkurerar med sig själva. Deras största sälj punkter är Singstar, Buzz och Blue ray. Två från föregående konsol och den tredje meningslös inom några år när vi streamar ner film. Om jag vill ha Blue ray så köper jag en. Som multi-media system är den överlägsen och betydligt tystare än 360. Däremot när det gäller grafik och ljud är den den inte det. Kanske något men inte i närheten av så mycket bättre som Sony utlovade.
Xbox 360 följde en framgång i Xbox likt en förtrupp banade väg för en bataljon. Vilket också var deras plan från början och dom har lyckats. Xbox har fler spel ute än nån annan med större variation och en oslagbar online tjänst. Ja den kostar och det är den klart värd. Dess största nackdelar med fallerande hårdvara har löst och garantin är toppen, vilket jag själv upplevt genom felaktig hårdvara. Sen har vi fläkten som jag undrar om dom tagit från en gammal huey från Vietnam. Den är för djävlig
Det blev en lång utläggning och den kunde blivit längre men kontentan är så här: Vad du vill ha finns där ute. Vill du ha familjespel och nostalgi då gäller Wii. Vill du ha bra multi-media och vuxen spel till festen som alla kan vara med på då gäller Ps 3. Är du konsol gamer som vill ha stort utbud av spel och tjänster som dessutom bara blir fler så är det Xbox 360 som gäller.
Jag är en gamer som gillar variation med stor spel glädje. Jag kör 360.
Nästa gång: Har den digitala spel utvecklingen stagnerat?
J
Vi lever i en intressant tid. Ekomonimsk världs kris, Obama är USAs president och klimatet är en fråga som alla anser nu vara relevant inte bara miljöpartiet.
Tider som dessa tvingar ofta fram spännande lösningar och sållar bort där det finns överflöd (som till exempel bil industrin). I spel industrin, den digitala i alla fall, befinner sig i ett läge som andra men till skillnad från de flesta andra så är den väldigt ung. Ung och anpassningsbar. Dessutom har det aldrig funnits tre konsoler samtidigt på marknaden som kämpar så jämnt om kunderna.
Så vilken är bäst? Beror på vem du frågar. Svaret beror på vad för typ av gamer du är. I Sverige när man tittar i media så måste jag säg att objektiviteten saknas. Ps 3 framställs ofta mycket bättre än den är och 360 blir synonymt med Microsoft och därmed något ondskefullt. Kanske inte ondskefullt. Wii är något gulligt och innovativt som hela familjen kan spela. Så vilka är för- och nackdelarna?
Wii visade något som ingen var säker på genom sin wii-mote. Tog världen med storm och blev den mest sålda konsolen från första början. Något ingen trodde kunde ske innan dom kom ut , inte ens Nintendo. Från början skulle dom bara satsa på familje underhållning. I mitt tycke har dom lyckats över förväntan. Sålt in sig till alla delar av familjen, framför allt kvinnor med sin wii fit.
Tyvärr är den hopplöst efter i sin grafik och med priserna så jämna så så är det en klar nackdel. Att det inte finns så mycket spel eller variation i spelen är en till. För dom som vill ha kul tillsammans eller själva eller spela gamla spel från för är detta konsolen för dig.
Ps3 hade en enorm fördel i att komma efter den otroliga succé som Ps 1 och Ps 2 lyckades bli. Jag tror endast Amigan kan slå Ps 2 i långvarighet. Det är tyvärr också deras största nackdel. Man kan inte ha två konsoler samtidigt i samma marknad. (se Time Cop ) Dom konkurerar med sig själva. Deras största sälj punkter är Singstar, Buzz och Blue ray. Två från föregående konsol och den tredje meningslös inom några år när vi streamar ner film. Om jag vill ha Blue ray så köper jag en. Som multi-media system är den överlägsen och betydligt tystare än 360. Däremot när det gäller grafik och ljud är den den inte det. Kanske något men inte i närheten av så mycket bättre som Sony utlovade.
Xbox 360 följde en framgång i Xbox likt en förtrupp banade väg för en bataljon. Vilket också var deras plan från början och dom har lyckats. Xbox har fler spel ute än nån annan med större variation och en oslagbar online tjänst. Ja den kostar och det är den klart värd. Dess största nackdelar med fallerande hårdvara har löst och garantin är toppen, vilket jag själv upplevt genom felaktig hårdvara. Sen har vi fläkten som jag undrar om dom tagit från en gammal huey från Vietnam. Den är för djävlig
Det blev en lång utläggning och den kunde blivit längre men kontentan är så här: Vad du vill ha finns där ute. Vill du ha familjespel och nostalgi då gäller Wii. Vill du ha bra multi-media och vuxen spel till festen som alla kan vara med på då gäller Ps 3. Är du konsol gamer som vill ha stort utbud av spel och tjänster som dessutom bara blir fler så är det Xbox 360 som gäller.
Jag är en gamer som gillar variation med stor spel glädje. Jag kör 360.
Nästa gång: Har den digitala spel utvecklingen stagnerat?
J
Sunday, September 6, 2009
Då ska vi se....
Mitt synsätt på bloggar? Hmm.... Ja vad ska man säga.
Alla ser nog en ung blond tjej som skriver om sådant som inte rör en överhuvudtaget eller står framför spegeln och upprepar ett antal gånger att hon ska shoppa idag. Då jag är över 30 år och får huvudvärk av ovannämnd video blogg så måste dock mitt mitt ego dämpas av vetskapen att dom som bloggar med den typen av blogg gör det endast för att synas.
Det är bra. Det är inget fel i att synas. Vi kanske skrattar åt henne och hennes gelikar men man ska komma ihåg att ålder och erfarenhet avgör vad man tycker är intressant. Att det finns utrymme för alla unga att utrycka sig överhuvudtaget idag är fantastiskt. Det gör nog betydligt mer gott än ont att det finns den möjligheten. Man bör se upp med att lägga sina egna värderingar i sådant man finner ointressant och inte vet något om. Lite avundsjuk är jag nog i alla fall. Hade det funnits när jag var ung så vet i fan om jag hade vågat skriva en blogg. Kanske en kill grej.
Frågan är ifall om att sitta på Facebook och skratta åt en 15 år gammal tjej egentligen inte bara är en form av att skratta åt nån som snubblade i klassrummet när man var 10.
Nog om detta. Nästa gång handlar det om spel. Vilket är bästa? Xbox Play Station eller Nintendo? Jag har svaret och till skillnad från alla andra så har jag rätt.
J
Friday, September 4, 2009
Vega Här!
De flesta börjar sin blogg med" här är min värld" men detta är snarare min syn på bloggar , bloggandet(om det ordet ens existerar) och världen i allmänhet. Varför heter bloggen då Vegas World. För vi ser världen ur ett FP (First Person) perspektiv. Världen är som du ser den. Eller hör den. Min syn har vidgatts sen Ola Janson förklarde grunderna för mig.
Mycket att bearbeta i mitt huvud nu. Mycket interssant. Bloggen har fått en felaktig stämpel. Det är nu helt klart för mig. På vilket sätt återstår att se allteftersom jag maler den information jag har fått idag. En sak är klar. Blogga kommer jag nu att göra och utan att skämmas.
J
De flesta börjar sin blogg med" här är min värld" men detta är snarare min syn på bloggar , bloggandet(om det ordet ens existerar) och världen i allmänhet. Varför heter bloggen då Vegas World. För vi ser världen ur ett FP (First Person) perspektiv. Världen är som du ser den. Eller hör den. Min syn har vidgatts sen Ola Janson förklarde grunderna för mig.
Mycket att bearbeta i mitt huvud nu. Mycket interssant. Bloggen har fått en felaktig stämpel. Det är nu helt klart för mig. På vilket sätt återstår att se allteftersom jag maler den information jag har fått idag. En sak är klar. Blogga kommer jag nu att göra och utan att skämmas.
J
Subscribe to:
Posts (Atom)