HAR DET HÄNGT SIG I DIGITALSPELS VÄRLDEN?

Man kanske är äldre än målgruppen för dagens underhållning? Musiken låter mer och mer meningslös, tv-serier om snygga ungdomar som har eller inte har sex rör en inte alls och folk använder slang ord och teknik man inte förstår sig på. Eller är det något annat som är boven? Så gammal är jag ju inte. Kan det vara så att saker är aningen mer ytligt just nu? Här är min teori.

Efter en teknik utveckling sällan om någonsin skådad utanför ett värld-krigs scenario som skedde under 90-talet så har det satt sina spår ända fram tills nu. Jakten på att vara snyggare, snabbare och mindre eftersträvas fortfarande och i mitt tycke till förlust av innehåll. Man kan ta ett flertal exempel som iphones hundratusentals apps och det bristande story flödet i ett story drivet spel. Det börja dock märkas även på den mest fanatiska spelare att det planar ut. Vi kan inte längre påstå att saker är så otroligt mycket snyggare eller bättre inom digi-spel år för år. Man är fortfarande uppslukad men inte lika länge eller lika hängivet förälskad i något spel som man var för kanske bara för fem år sedan. Kanske är det så för att det känns aningen platt, innehålls fattigt och avsaknad av både självdistans och allvar i själva spel produktionen och efteråt. Dom som länge har kämpat för något som tagits oseriöst av resterande industrier har nu fått upprättelse genom stora ekominska vinster. Med upprättelse medföljer oftare överlägsenhet än ödmjukhet. I mitt tycke märks det tydligt i att spel inte längre känns gjorda för mig som spelare utan till mig som konsument. En konsument vars åsikt inte har med skapandet att göra och aldrig tas upp som argument för att förbättra spelet. Eller på ett annat sätt, jag blir tillsagd av dom som skapar spelen "det här tycker du är bra". Enligt legend sa Ford att "du får vilken färg på bilen du vill, så länge du vill ha svart". Och så gick det som det gick.

Med den nya tekniken som finns och fortsätter att komma så har det dock gett upphov till en möjlighet att skapa som aldrig tidigare funnits. Musik industrin är ett bra exempel. Man behöver inte längre kunna det minsta om musik för att använda ett program för att göra en låt. Med hjälp av internet så kan man få ut det. På gott och ont. Det ger dock möjligheten att skapa och visa upp på en aldrig tidigare sedd skala. Detsamma gäller spel. Stora digi-spel bolag kan jämföras vid Hollywood och indie eller retro-spel kan jämföras vid, ja, indie filmer. Nått att hålla utkik på. Något vissa speltillverkare också verkar börja förstå.

Med undantag för kanske wii-mote har det inte hänt mycket från den förra generationens konsoler( en av dom är ju faktiskt fortfarande till salu). Däremot så har nog Nintendo oavsiktligt satt igång den process som jag längtat efter. En innovation som kommer förändra hur vi spelar och öppna möjligheten för fler personer att kunna uppslukas av spel. Marknader som kvinnor, yngre barn och äldre här förbisetts av digi-spels världen totalt. Vad är då kvar? Killar mellan 15 och 35. En grupp! Man undrar ibland om dom inte vill ha pengar. Handkontrollen är ju ett enormt hinder. Jag har växt upp med en och kan använda den i sömnen men en oinitierad har inte en chans att komma in. Därför blev jag rörd, på allvar, när jag första gången såg om Project Natal. Det skall jag prata om nästa gång.

Innan jag avslutar måste jag dock nämna ett spel som jag blev kär i. Folk försöker oftare överträffa varandra när det gäller länkar, än att faktiskt hitta något med innehåll, men det här spelet är i min mening konst.

http://www.alchemiagame.com/

J