Uppgift 24 november. ultimata utbildningen.
Utifrån dessa perspektiv skulle vi utforma den ultimata utbildningsformen i en egen vald skola. Utan några ekonomiska begränsningar.
Lärare
Student
Miljö
Tid
Källa för lärande
Lärprocess
Struktur/regler
Kunskapskontroll
Kommunikation
Mitt val av utbildning är Artistutbildningar på gymnasienivå men kan nog tillämpas på de flesta gymnasie utbildningar. Först vill jag förklara varför jag valde just denna utbildningen. Något har hänt med dagens ungdom och först trodde jag att jag hade blivit gammal lite tidigare än vad jag trodde. Efter att ha pratat med folk som är betydligt yngre och äldre(25-65*) har jag börjat inse att jag faktiskt har haft rätt. Dagens ungdom är lata. Hårt men sant. Detta är givitvis en generalisering men stämmer på väldigt många i åldern 15-23. Min bror Alexander Vega kallar dom Generation NU. Allting ska hända nu. Det ska vara gratis , inget skall behöva betalas för, inget skall vara jobbigt, inget skall behövas sökas efter, allt skall levereras utan ansträngning. När jag vikarierade på ett gymnasium blev det otroligt tydligt, dock va det senast i måndags som jag fick uppleva det. Jag skulle köpa ett minne till min dator och mitt under det hela stannar expiditen upp och frågar två unga herrar vart dom är på väg. Dom svarar med att dom är på väg hem då dett inte finns nått mer att göra, vänder sig om och går. Det visar sig att dom två herrarna är praktikanter. Expiditen ser allmänt frågande ut och säger att på hans tid frågade man först. Det skilde inte mer än 10 år på dom.
Min tanke är att trotts att vi lever i en tid då förväntas mycket av oss så tar vi med oss känslan at vi måste hjälpa varandra så mycket som det bara går. Effekten på unga är då att dom får mer hjälp och lösare tyglar än vad dom behöver. Förväntningarna på dom måste inte öka utan preciseras och upprätthållas. Inga fler ursäkter. Vi är så rädda att komma med krav på folk som mår dåligt men tyvärr är det så att man mår väldigt dåligt i tonåren. Alla gör det.
Miljön i skolan idag är bra. Det skulle säkert gå att förbättras men i mitt tycke onödigt. Det är viktigt att man vänjer sig vid brus när man lär sig så att man kan hatera det när man väl börjar jobba eller plugga på högre nivå. Denna skall givitvis vara rimlig. Man behöver inte stå utanför klass rummet med en slagborr.
Tiden bör vara begrännsad till och anpassad efter vad man gör. Danslektioner bör vara längre än individuellsång t.ex. Man skall dock ha i åtanke individens fysiska och mentala förutsättningar. Det man missar p.g.a en oförutsedd händelse skall kunna tas igen på en överänskommen tid.
Man bör ha flera och olika lärare under årens gång. Detta för att minska risken av att man som lärare och elev blir för bekväma med varandra. Lika viktigt är att alla lärare är överens om hur målen skall nås och vilka prioriteringar som skall göras. Någon slags mentor skall dock utses så att man har någon som kan agera bollplank under hela skolgången.
Man skall ha tillgång till så många olika källor som möjligt och eleven förväntas söka upp dessa själv. All material skall inte kunna helt enkelt ges av läraren till eleven. Att eleven bedöms utefter vilket mångfald den lyckas hitta och anamma sig. Man skall inte få lika bra betyg efter den femte redovisningen om hip-hopens historia oavsett hur bra den är.
Kunskaps kontroll , prov eller tester måste finnas med där eleven och läraren faktiskt kan få en uppfattning om hur eleven ligger till. Dessa bör anpassas utefter vilket ämne. Det bör återinföras i dans , sång och teater. Dom som påstår att det inte går lurar sig själva. Det går och är nödvändigt. Folk knyter alldeles för mycket känslor till yrket och vågar helt enkelt inte göra folk ledsna. Folk blir lika ledsna över ett matte prov. Det ena ämnet är inte viktigare än det andra. Uppsjungningar, dansprov och teaterprov finns det redan tydliga exempel på. Dom skall bara tillämpas vilket i dagsläget inte görs.
Kommunikation är oerhört viktigt där emot bör eleven ha väldigt lite påverkan på själva lektionens utformning. Lektionen bör ha anpassats så att individuella behov tillgodoses utanför gemensam lektion. Individuella projekt där man får utlopp för egen kreativitet. Man kan inte begära att en 15-åring kan veta vad den behöver kunna för att klara sig i fortsatt utbildning eller arbete. Det är skolans jobb. Om eleven inte gillar formen så kanske denne inte passar i yrket.
Strukturen bör efterlikna den yrkeskategori man försöker utbilda i. Förväntningarna på eleven bör även ligga på en sådan nivå att man inte blir rädd för att söka vidare efter skolan utan snarare känner sig beredd och motiverad inför dom utmaningar som kommer.
Till sist eleven. Ansvaret bör ligga till störst del på eleven. Gymnasiet är en frivillig skola. Åtminstone i teorin. Argumentet "dom är ju faktiskt inte vuxna" gör att lärarna skjuter eleverna i foten. Dagens studenter blir dock bekräftade i sin upppfattning av att världen är till för att tillgodose dom med det dom behöver tack vare den ekonomiska situation vi har i världen idag. Företagare tar hellre in en 19-åring än en 40-åring då den är betydligt billigare. När situationen vänder är jag rädd att dom inte längre kommer vara alls lika eftertraktade och där med glömmas bort. Att detta kommer i samma stund som väldigt många kommer gå i pension gör att dom kommer behöva ta igen väldigt mycket för att klara framtidens utmaningar. Därför måste elever redan från tidig ålder lära sig ansvarstagande ålder för att överhuvudtaget klara sig.
Det blev en hel del och kunde blivet mycket längre. Det mesta har bara fått en ytlig beskrivning trots att mycket mer skulle behövts sägas. Kontenta är det här : en ansvarskänsla måste byggas upp hand i hand med att elevens individuella behöv möts. En skola för för alla är i mitt tycke en skola för ingen.
No comments:
Post a Comment